Matchreferat: AIK - Storvreta IBK

23 okt 2022 0 kommentarer

"Muren" Jonathan Hjelm. Foto: Per Wiklund

För första gången denna säsong visar AIK upp en stark defensiv prestation. För första gången möter man Storvreta IBK och för första gången känns en knipen poäng som en vinst.

Det hade blivit dags för “supersöndag” i Solnahallen. Först ut var herrarna som vid 13:00 tog emot de rödsvarta "örnarna", Storvreta IBK. Innebandyjätten från Uppsala har samlat ihop till tretton medaljer i SM-sammanhang, varav sex stycken guld. Idag skulle de få se prov på någonting helt annat än de förväntat sig angående sitt motståndarlag.

De stora starka svartgula krigarna visade, för första gången denna säsong, att man kan spela defensiv innebandy. På tre perioder släppte man alltså in fyra mål mot ett av världens bästa innebandylag. Mycket cred ska såklart utespelare och tränarstab ha men den största delen av tårtan får Jonathan Hjelm. För att citera en av AIK-innebandys hall of fame medlemmar, Lasse Granqvist: “Oh mon dieu my god what is going on!?”. Så kändes det när den 24-årige målvakten, gång efter gång, räddade boll efter boll. Han var en riktig jätte och trots fyra insläppta kan man inte säga något annat än att han spikade igen.

Ser vi till matchen i sig går den att sammanfatta i en typisk dramaturgisk kurva. I den första perioden ser det riktigt tufft ut. Hade man inte kunnat reglerna i innebandy skulle man kunnat tro att AIK spelade med en man mindre. Trots det klarar man sig igenom de första tjugo minuterna med endast ett insläppt mål. Det kom i den sjunde minuten och målskytt var nummer åtta, Rasmus Andersson. I den andra perioden börjar AIK sakta men säkert sätta sin prägel på matchen. Man står fortfarande lågt och låter Storvreta äga bollen. Detta samtidigt som man söker det snabba kontringsspelet. På tal om kontringar så var det inte så AIK:s kvitteringsmål gjordes. Det hände däremot i samband med en närkamp i sarghörnet som tillslut ledde till att Kevin Lieback Asp fick bollen helt ren i slottet. Inga konstigheter där, 1-1. Den filmiska berättelsen blir något deppigare när sekretariatet ljuder tutan för den andra perioden. Då har Storvreta hunnit återta sin ledning och utöka den. Detta genom den före detta AIK-spelare Andreas Stefansson som gjorde ett själv och assisterade till Albin Sjögren, som assisterade till Stefanssons mål.

I den tredje perioden börjar filmen bli allt roligare. Det svartgula lag som tidigare i matchen var nedtryckta i skorna började istället få fart under dem. Tre minuter tog det innan de gjorde sitt första, detta genom den så givna kaptenen Markus Eriksson som snurrade bort sin försvarare och skickade in bollen bakom Måns Parsjö. Visst lade ni märke till att jag skrev första? För visst skulle det komma mer, cirka sju minuter efter AIK:s reducering kunde Oskar Hagberg smälla in en retur framför kassen som innebar kvittering. Där gick humöret upp hos de trehundra åskådarna (minus sex Storvretasupportrar och en trumma). Den glada stämningen skulle tyvärr bara infinna sig i arton sekunder, detta då de rödsvarta återtagit sin ledning via nummer 83, Emil Helmrich. Åter till filmen, här var det mörkt men visst trodde man på ett mirakel. Framförallt när domaren i den tolfte minuten visar tecknet för straff åt hemmalaget. Fram klev Daniel Ring, som för dagen placerats på bänken, och missade… Tiden efter straffen gick och AIK tryckte på för ett kvitteringsmål. När huvudtränare “Binge” valde att ta en timeout i den artonde minuten och sedan plockade ut Hjelm gick pulsen upp. Solnahallen gapade efter luft när skott efter skott avlossades mot Storvretamålet och när det endast återstod fyra sekunder skickade Joakim Alvinder ett dragskott, i mååååååååål! Luften förvandlades till jubel och AIK hade tagit en poäng mot de stora starka “örnarna”.

För att jag som skribent för herrlaget inte ska förlora min position sammanfattar jag känslan vid slutsignal med ordet munter. Det blev en trevlig söndag detta, trots att Andreas Stefansson avgjort förlängningen med ett klassmål mellan sina egna ben. Jag var inne på att denna poäng känns som en vinst, detta då få trodde på något resultat inför matchen och på sättet poängen togs. Detta är första gången denna säsong som, åtminstone jag, känner mig nöjd med en poäng efter hur matchen har sett ut. Det var fint att se AIK visa upp en solid defensiv och det är alltid roligt att se AIK spela innebandy.

Detta var den sista matchen innan en månads långt VM-uppehåll. I nuläget befinner sig vårt svartgula lag på en trettonde plats i SSL-tabellen. Det är dock bara tre poäng upp till Mullsjö AIS på en niondeplats och massvis av poäng kvar att spela om. Nästa match spelas den 20:e november mot Växjö borta. Tills dess kan vi njuta av den oerhört sköna poängen från dagens match.

Tor Sundberg

Poänggörare AIK:

Kevin Lieback Asp: 1+1

Markus Eriksson: 1+0

Oskar Hagberg: 1+0

Joakim Alvinder: 1+0

Alex Indriana Kjellbris: 0+2

Carl Andersson: 0+1

Poänggörare Storvreta IBK:

Andreas Stefansson: 2+1

Albin Sjögren: 1+2

Rasmus Andersson: 1+0